Att resa sig upp igen..

                                                Söt liten påsk tag från Blomsterlandet!

Det blev ingen resa till Dalarna som jag hade hoppats igår. Istället tillbringade jag en stor del av natten inne hos lille V som fick  feber igen och hostade som om lungorna skulle flyga ut.. Stackars liten!!
Efter ett besök på vårdcentralen så tillbringade han större delen av dagen inlindad i en filt i soffan..

Själv spenderade jag en timme i solskenet på vår balkong medan lilla M sov och resten av dagen gick i ett... Hämta i skolan, leka med lilla M och se till att lille V fick i sig ordentligt med vätska.. Puh! Vem har sagt att man är ledig när man är hemma med barn??

Läste om en liten flicka Nora, som förlorade kampen mot cancer den 19 mars i år... Jag var helt förstörd efter att jag läst berättelsen skriven av hennes föräldrar. Tårarna kunde inte sluta rinna... Livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland!!! 

Jag har inte mått så bra de sista 4 månaderna av min föräldraledighet. Mest har det väl märkts av nu på slutet... Det här året har varit det bästa av mina tre år som föräldraledig men också det värsta- pga många tråkiga saker som har hänt. Tyvärr har allt hunnit ikapp mig nu på slutet och nu försöker jag bara hålla mig flytande..

Men jag är så tacksam för varje dag som mina barn får vara friska!!! Det är mina små älskade änglar som gör varje dag till en solskensdag oavsett väder! Jag älskar er så oerhört mycket!!

Att vara en del av något större...

Bilden ovan är en nedskriven familjehistoria, funnen i en väldigt gammal bibel som min pappa har i sin ägo.. Den visar namnen på min farmors mors föräldrar och syskon. Längst upp står föräldrarnas namn- Carl Edvard Råbert Carlson och Erica Wilhelmina Charlotta samt alla deras 11 barn. Av dessa 11 barn så överlevde 6 stycken. Resten dog som barn.

Edith Maria Hennrika var min farmors mor och Ann Erika var min farmors moster och min pappas högt älskade "mormor"...

Det är även efter Ann Erika som jag blivit döpt- men med tilltalsnamnet Anna. 

Det här är en del av min historia, en historia som faktiskt är rätt fantastisk. Min farmors far var dansk och porslinsmålare på De Kongelige Dansk i Köpenhamn. Hans svarta hår och bruna ögon fördes vidare till min farmor och i sin tur vidare till min pappa. Det svarta håret fick inte jag ärva men däremot de bruna ögonen. 

Nu, sitter jag här, gift med en kille vars farfar flydde Danmark under andra världskriget, och med tre fantastiska och brunögda barn...

Arvet lever vidare, både mitt danska arv och min mans... Tillsammans är vi del av något så mycket större...

Visst är det fantastiskt???

Hej mitt vinterland....

Det har snöat hos oss i natt. Började falla ett tunt lager igår eftermiddag/kväll men i natt snöade det ordentligt och vi vaknade upp till ett underbart vackert vinterlandskap imorse...
Kul för alla barn som har sportlov denna veckan!

Idag är det också alla hjärtans dag!! Jag tycker iofs att man behöver inte en dag för att visa sin kärlek extra mycket- det kan man göra vilken dag som helst MEN som den obotlige romantikern som jag är så kommer dagen firas även här hemma...
Jag kommer fira med min man som jag älskar över allt annat...

R, du gör mitt liv fullkomligt! Ända sedan vi träffades och lärde känna varandra så har jag känt i mitt hjärta att du är min själsfrände! 
Du är den som får mig att hela tiden växa som människa.
Nu snart 7 år senare så har vi en stor familj tillsammans; tre underbara barn och delar många fantastiska minnen...

Födelsedagslunch på Feskekörka

Middag på Kreta

Dagsutflykt m scooter på Kreta

 

Våra fantastiska barn

Jag älskar dig min darling!!!

Till alla er läsare; jag önskar er en underbar Alla Hjärtans Dag!!!

Välkommen till världen lilla Z!!

I natt, när det stormades som värst, så födde en av mina närmaste vänner sitt tredje barn. En liten flicka!

Hade på känn igår att det skulle sätta igång åt henne under dagen och på kvällen kom ett sms som sa att vattnet hade gått...

Vilken lycka!

Det fick mig att börja tänka på hur det var när vår lilla trea kom till världen i slutet av mars 2011. Det var en riktigt tuff förlossning. Faktiskt den jobbigaste av de tre som jag gått igenom och jag var helt övertygad om att någon mer bebis det blir det inte mer. Nu är vi färdiga....

Trots det så har jag de senaste veckorna ändå börjat fundera på om jag/vi verkligen är färdiga... Vi har båda två alltid sagt att vi vill ha en stor familj- minst tre men helst fyra.... Och kanske är det så att det är fyra barn vi ska ha??!

Min mamma som är barnmorska har alltid sagt att man ska föda de barnen man vill ha för annars så kommer man alltid gå med en längtan inom sig. Att man känner tydligt inom sig när man är klar med barnafödandet...

Men är det så?? Hur 17 känner man att man är färdig???

Jag har alltid, ända sedan jag var liten, sagt att jag vill ha en stor familj. Jag är otroligt barnkär och galet bebissjuk....

Tycker att bebisar är det bästa som finns..Och att det här året som föräldraledig till lilla M har varit helt underbart , trots mycket sjukdom nu i höstas, det gör ju inte att längtan efter barn nr 4 blir mindre....

Det som talar emot ett fjärde barn i vårt fall är logistiken... Vi har helt enkelt inte plats för ett fjärde barn.. Varken utrymmesmässigt i huset eller i bilen...Så att skaffa ett fjärde barn skulle helt enkelt bli en väldigt dyr historia.

Så kanske är det så, att jag faktiskt är färdig med barnafödandet...Tills beslutet är fattat så får jag hålla tillgodo med att snusa på lilla Z....

Lilla M bara några minuter gammal 20010329