Det här med träning.

Jag vet, att för många så är det här med träning ett ont måste. Man kanske dras med oönskade kilon som man vill ha bort men motivationen saknas, alldeles för höga kolesterol värden eller bara helt enkelt inte tycker om att träna.
Jag tror att börja träna, vare sig det är åka till gymmet eller bara ta sig ut och springa , kan för många vara ett hinder som måste övervinnas. Det kan inte vara en omedelbar förälskelse för alla.
I mitt fall så var det omedelbar förälskelse och den sitter i fortfarande 20 år senare!
Jag började träna på gym när jag var 15 år. Tyckte det skulle vara snyggt med lite muskler på min smala taniga balett kropp. Första passet- total och omedelbar kärlek.
Så här nästan 20 år senare så kan jag titta tillbaka på min träningshistoria och se hur den har förändrats massor. Från att ha andats och levt träning 24/7 i 20 års åldern då en normal vecka snittade 15-20 tim träning till att nu som 3 barns morsa snitta 4h ren träning i veckan men en hel del vardagsmotion i form av barnvagnspromenader.
Vad är då den röda tråden i allt detta, jo min totala kärlek till att träna- att kunna fullständigt ta ut mig. Vare sig det är i löpspåret, på gymmet el i gruppträningssalen. Jag älskar att ge 150%.
Att inte få röra på mig, att inte få träna gör mig till en rabiat ragata. För träningen har skapat ett behov i min kropp genom åren som jag inte kan leva utan.
Som trebarnsmorsa med väldigt lite egentid så är träningen än MER värd. Den är min ventil i jobbiga perioder, mitt sätt att ladda om och ta mig igenom när livet sätter den hårda sidan till.
Därför har jag också genom åren samlat på mig lite träningsredskap för att även kunna träna hemma om det krävs.

Hur ser ni på träning? Vad är träning för er? Avskyr ni det men gör det ändå eller struntar ni i det helt? Eller älskar ni att träna som jag? Skriv och berätta!




Kram Anna