Klänningen har kommit och jag har varit inne och provat den igen..Vilken skapelse!! Kan inte förstå att jag, lilla Anna , ska få ha en sådan ljuvlig klänning..
När jag var 13 år så åkte jag, mamma och mormor till Gran Canaria en vecka. (Det var för övrigt min första utlandssemester.)
Iaf så åkte vi en dag till Las Palmas för att shoppa lite i de stora spanska varuhusen, bla El Cortes Ingles. El Cortes Ingles är lite som Debenhams eller Harrods, dvs det finns avdelningar för allt. Bla då brudklänningar.
Och vilka brudklänningar, det är ju inte för inte, som de spanska brudklänningarna är berömda!
Nu var detta, i början av 90-talet, så klänningarna var rena gräddbakelserna à la Carolas men redan då sa jag att den dagen jag gifter mig så vill jag ha en spansk klänning.
Och ta da, det blev sant!! Min klänning är av märket Pronovias, ett spanskt märke!
Dyr som 17 var den, men vad ska man göra när det är DEN klänningen med stort D??
Det är ju bara att betala o svälja...
Min älskade m2b, är sååå söt...Han sa "Du ska ha den finaste klänningen när vi gifter oss!"
Sen att min klänning faktiskt är en av den stora utgiftsposterna till vårt bröllop, det kan väl jag också tycka är lite jobbigt, men faktum kvarstår...
Jag har hittat mannen jag vill leva med. Han är min prins och därmed så kommer jag bara gifta mig en gång i livet.
Så, varför då inte göra det med stil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar