Är hemma i Mora för första ggn på två år. Känns helt fantastiskt att vara hemma. Få andas ren luft som doftar lite skog( aahhhh) o se dessa vacka blå berg i fjärran.
Hade glömt bort hur vackert det faktiskt är här uppe o jag tror nog att denna gången när jag åker hemåt igen så är det en större bit av hjärtat som lämnas kvar.
Alla andra ggr jag varit hemma så har jag alltid efter några dagar längtat hem till Göteborg. Känt att Mora kan inte ge mig det jag vill ha. Men nu, för första ggn, så känner jag att här skulle jag vilja stanna. Här vill jag bo.
Jag vill ha min stora släkt nära. Vi är tajta o ställer alltid upp på varandra. Något som vissa personer kan ha lite svårt för. Är det något som är jobbigt el det är ngt problem så pratas det om det inom släkten . Men inte för att skvallra utan för att försöka hitta en lösning.
På så sätt så är nog vi i våran släkt väldigt osvenska. Vi håller inte inne våra problem utan det blir hela "la familia"s angelägenhet precis som det ska vara när man bryr sig om varandra.
nej, det är nog så sant som det är sagt; Du kan ta flickan ut ur dalarna, men du kan aldrig ta dalarna ur flickan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar