Sitta upp är kul!

Prins Vilgot har ju aldrig varit killen som nöjt sig med att ligga ned. Ligga ner ska man ju bara göra när man ska sova anser han. Så ligga nöjd i vagnen när man är vaken det går ju inte för då ser man inte vad som händer där ute...

Så jag kollade med BVC om det här med att byta till sittdelen redan o Ingela(vår underbara bvc sköterska) sa att det är helt ok med tanke på att sittdelen är ergonomiskt utformad. Sen menade hon på att barnet själv talar klart o tydligt om hur det vill ha det.
Så jag monterade bort liggdelen o satte på sittdelen o se det blev succé!! Har ju sittdelen i fullt liggläge så det blir ju ingen påfrestning på den lilla ryggen men han ligger ju inte lika platt som i liggdelen o nu ser han*ler*
Sover gott gör han även i sittdelen vilket känns skönt. Men jag måste erkänna att visst känns det lite scary att ha honom i sittdelen redan men å andra sidan så hade han nog klart o tydligt talat om, om han inte vill sitta där...
Så nu ser vår ursnygga bugaboo ut så här:

Emils första försök som fotograf!

Visst blev kortet bra för att vara första gången?

Vi bor i Sibirien!!

Brrrr.... Det är kallt! Ute ja, men inne också! Riksbyggen har inte vett att dra på värmen i tid så nu går vi här inne o huttrar. I natt sov vi med dubbla tecken o fleecefiltar på oss för det är så sablans kallt i sovrummet.
Hoppas inte Vilgot fryser för mkt.
Roger har tagit in motorvärmaren som vi kör mer el mindre hela tiden dagtid. Flyttar den från rum till rum..Låter som ett stort skämt men det är sant!

Påminner lite om när vi var i London för 3 år sen. Då fick vi ett rum som låg lite avskilt från de andra hotellrummen. Badrummet där var rena köldhålet. Man fick lov o springa in o sätta på duschen i 10 min innan det gick att gå in dit för det var så kallt. Toan fick snabbt öknamnet Sibirien... Det namnet verkar ha gott i arv nu till vår lägenhet...

Dalarna i mitt hjärta!

Är hemma i Mora för första ggn på två år. Känns helt fantastiskt att vara hemma. Få andas ren luft som doftar lite skog( aahhhh) o se dessa vacka blå berg i fjärran.
Hade glömt bort hur vackert det faktiskt är här uppe o jag tror nog att denna gången när jag åker hemåt igen så är det en större bit av hjärtat som lämnas kvar.

Alla andra ggr jag varit hemma så har jag alltid efter några dagar längtat hem till Göteborg. Känt att Mora kan inte ge mig det jag vill ha. Men nu, för första ggn, så känner jag att här skulle jag vilja stanna. Här vill jag bo.

Jag vill ha min stora släkt nära. Vi är tajta o ställer alltid upp på varandra. Något som vissa personer kan ha lite svårt för. Är det något som är jobbigt el det är ngt problem så pratas det om det inom släkten . Men inte för att skvallra utan för att försöka hitta en lösning.
På så sätt så är nog vi i våran släkt väldigt osvenska. Vi håller inte inne våra problem utan det blir hela "la familia"s angelägenhet precis som det ska vara när man bryr sig om varandra.

nej, det är nog så sant som det är sagt; Du kan ta flickan ut ur dalarna, men du kan aldrig ta dalarna ur flickan!